Svalkar vinden värmer solen, ser du något bakom molnen?

Känner du lyckan genom sorgen?

Två väldigt fina meningar frå¨n en fantastisk låt. Tror det är viktigt, att man känner lycka genom sorg, då kan man nog säga att man trots allt är lycklig på riktigt. Alla måste ha sorg men har man lycka också klarar man sig alltid.

Ville bara säga det.

Allt ändras. Allt bara förändras. Jag har inegn aning om vart i livet jag är. Vart jag står eller vad fan jag håller på med. Men just nu, just precis denna stunden, mår jag bra. Sitter och gråter men vet inte varför, men jag tror det. Att jag mår bra nu. 

Har på sista tiden vart så fruktansvärt självcentrerad, är det forftfarande tror jag, ska försöka bättra mig. Kansk eblir så när man mår så dåligt... Men nu har jag gjort något för mig själv. Bara för mig själv. Skaffat min tattuering som jag velat ha sedan jag var 14 år och visste kanske lika lite då som jag gör nu. Men jag har ändå tattuerat in min enhörning på ryggen. Hur töntigt folk än tycker det är så står jag för det. För för mig kan man inte få nog med fantasi eller frihet.  och det är det min fina häst står för. Jag kommer inte alltid vara lycklig men jag har dne iaf, och mig själv och det betyder mycket, det SKA betyda mycket.

Det känns okej idag, eller typ som att allt ligger på is. Jag kan typ inte göra något åt vilket håll ändå. Det känns som att det kan gå men aa jag vet ku inte. Gud dete e så svårt!

Men en klok människa sa igår till mig att jag är en person som vet jag jag vill ha och tar det, tror inte han visste hur jag tolkade det men man får ju hoppas att han har rätt:)

Puss på er

<3

you say is it to hard to make it, I say is it too hard to try?- Maroon 5

Ibland får man tycka lite synd om sig själv, fast jag gör nog inte det egentligen nu. Är ensam hemma( vilket aldrig händer) med en godispåse och ska kolla på one three hill:) Känns rätt mysigt ändå.

Haft en halv jobbig dag så aa då får man ta hand om sig själv. Tror jag är lite ovan att vara så här mycket själv typ, alltid haft folk omkring mig på internatet.

Ibland slår det mig också bara hur gammal jag blivit, hur fort allt gått, jag är seriöst 20 år! Var på systemet idag, handlat själv och jaa herregud. Skaffat jobb själv igen. >Det är så konstigt, allt ligger på mig nu, rätt skrämmande.

Och väldigt väldigt intressant:)

Nu ska jag ägna mig åt andras bekymmer på tv:n;) Goidnatt

Känner bara för att var aglad och skriva ett glatt och levande inlägg;) LevAnde som i hedrande av livet då:P

Vart vid hav et idag med en jättefin kompis och det är fan så skönt å leeeva:) Så härligt när man äntligen har sommaren:)!

Jag tror att min kropp och sinne behöver solen något jukt mycket. Jag blir alltid lyckligare då och allt känns genast lite lättare. Känns som att någon finns och ser efter en, det är så jag känner när en ensam solstråle träffar mig och värmer. Ville bara säga det hehe:)

Hoppazs det håller i sig!!

puss

Jag har verkligen helt vänt om. Eller jag har väl egentligen inte vänt om, bara fått ett slag i huvudet så att jag faktiskt sett vad jag förlorat. Ångrar inte det jag gjort å mina vägar, bara å hans, för jag vet vad detta kostat honom. Men jag har insett vad jag har eller hade och vad jag vill ha. Men jag behövde tid för att fatta det och jag har väl inte helt fullt fattat eller bestämmt mig än men aa det känns ändå så. Men nu är det väl inte mitt beslut heller. Förutom när jag säger det till honom.

Allt är en härva och allt är jättekaos men allt är ändå helt kristallklart. Jag saknar det, jag saknar honom och jaa jag klarar mig utan men jag VILL INTE klara mig utan. Alla tankar jag tänkte och sa innan stämmer ju fortfarande. Jag vill gifta mig med honom om en massa år och han är den bästa man någonsin kunnat hitta och han är den ängeln som gud låtit komma ner på jorden.

Och det är inte jag, men jag vill försöka vara nånting iaf. Men det måste han få besluta om jag får vara.

älskar dig

Jaa vad ska man säga. Just nu är jag en blandning av jätteförvirrad och olycklig och typ humoristisk över att situationen är så konstig. Eller befängd eller vad man nu ska säga. Herregud, det finns ju jättemånga ensamma människor som typ drömmer om att kanske vara i min sits, eller att kunna få välja vad dom vill eller vara mer modiga.

Och jag är lyckligt lottad, eller bra på att ta för mig eller vad jag nu är men ändå är jag så velig. Fast det har jag alltid vart, mitt första förhållande var väldigt upp och ner, för att jag hela tiden ångrade mig. Fast detta känns ändå på ett annat sätt, jag vet att vi hade det bra och att det är en väldigt fin människa.

Gud jag funderar på om jag bara skulle behöva åka iväg utomlands typ en vecka själv eller åka till en liten skog i sverige utan kontakt och bara vara. Har ju min indien resa men den måste a¨jag ju planera lite noggrannare och ha liiiite mera pengar till:P Men dem hade annars suttit fint nu, jag behöver nog lite avskildhet. Behövr vänner, vänner och en närhet som är okonstlad och utan spänning.

Men sen är jag 20 år, vad kan jag vänta mig av mig själv? Klart man har problem och svårt och inte vet vart man ska ta vägen. Man får la säga till sig själv om inte annat: allt ordnar sig i slutändan.

godnatt